Tankar

Har nu en massa tankar. Även en del minnen som dyker upp då och då. Jag får inte alltid ihop mina minnen så att det blir rätt. Eller ja, finns väl inget rätt och fel men jag får inte rätt på tid och sånt. Det känns som att det var på sommaren det hände. Men jag vet att det var strax efter jag blev inlagd första gången. Och det var ju 23 eller 24 september 1998. Solen sken i alla fall den dagen. Jag var ute på promenad med denna äckliga person. Varför jag ens träffade honom vet jag inte. Han ringde mig dagligen när han satt i bilen. Jag minns inte vad han ville. Men han kom dit och hälsade på mig. Vi tog en promenad bland kolonierna. Vad sa han? Vad hände? Jag minns bara kramen. Den som fick allt att bubbla upp. Så att jag insåg att det inte var okej. Vem kunde jag prata med nu då? Vem vågade jag berätta för? Mammas vän! Jag bad mamma om hennes nummer. Jag hann aldrig ringa. Mamma undrade vad det gällde. Men jag sa inget. Sen kom frågan som fick mig att tappa hakan (den är fortfarande tappad, fattar inte). "Är det det om x?"  Hon visste!! Hon hade vetat hela tiden. Pappa också! Varför sa ingen något till mig? Det hade gått 9 år! 9 år då jag bara trott att JAG hade gjort något fel. Jag var liten. Han var vuxen. Men då handlar man inte så!! Jävla sjuka äckel! Vad fick honom att tro att jag ville se den äckliga filmen? Sjukt är det!

Vet att jag spårade ur nu. Saken är den att jag inte vill klandra någon. Det är inte därför jag skriver det. Jag förstår inte bara. Får inte ihop det. Jag ger inte någon skulden för att det inte hanterades. Jag vill bara förstå!

Katie
2010-07-29 @ 11:11:09
URL: http://tillbakatilllivet.bloggagratis.se

Jag förstår att det är jobbigt, minnen är inte alltid roliga! Han gjorde fel! Du var bara ett litet barn!!! Att din omgivning reagerade så som de gjorde är FEL! Men de visste väl inte hur de skulle göra :'-( Men jag försvarar dem INTE! Jag förstår INTE hur de kunde göra så här???



Sänder dig en massa varma kramar, din Katie <3

Sarah
2010-08-18 @ 12:32:02
URL: http://marlonsmamma.blogg.se/

Dina förädrar skulle anmält honom då, med en gång och sett till att du fick pratat med någon. Kanske hade du sluppit mycket av Han skulle anmälts där då och du skulle fått träffa någon att prata med. Kanske hade du sluppit allt de du gått igenom. Som förälder är det prio ett att se efter sitt barns trygghet. Jag hade dödat den som lagt ett finger på min son, på allvar. Du har inget ansvar i vad som hänt, men idag har du ansvar mot dig själv att se till att du blir frisk och kan gå vidare. Inte glömma, gå vidare!

Kramar

Kramar




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0