Hade en spelning idag m min fina vän. Det gick jättebra och som vanligt sjöng hon underbart fantastiskt. Nästan bättre än nånsin. Beror klart på vilka låtar hon kör. Jag kompade henne på pianot som fanns i det församlingshem vi var i. Härligt ljud i det pianot. Det blev nån psalm, Du måste finnas, Tro och andra fina. Det är inte ofta det händer men en dam i sällskapet vi sjöng för påpekade hur bra jag spelade. Att jag följde sångerskan jättebra osv. Visst kändes det kul att höra. Men det är så svårt att ta in. Nästan så jag får panik och inte vet hur jag ska hantera orden. När vi sen kort pratade om det i bilen hem klarade jag inte av att höra det. Hon försökte få mig förstå vad dom sagt. Men jag ville bara hon skulle hålla tyst och inte prata om det. Jag klarade inte av att höra det.
Så för att sammanfatta: Det var en jättebra och lyckad spelning men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera skiten efteråt. Jag vet ju att jag har ett antal spelningar framför mig i december.