Puts väck och minnen

Skrev ett långt inlägg igår som jag blev ganska nöjd med, men självklart försvann det. Men men, det händer ibland.

Igår var det tio år sedan min mamma prästvigdes i Domkyrkan. En helt underbar dag, så mäktig ceremoni.
Vid den tiden bodde jag på ett behandlingshem i Simrishamn. På det boendet hade man en egen liten lägenhet med litet kök och uteplats. Personal dygnet runt. Och det bästa av allt var att min Puh fick bo hos mig. Jag minns inte riktigt allt som hände där. Men de månader jag bodde där hade jag ett helt ofattbart självskadebeteende. Även maten var en katastrof då och en period var det endast sond som gällde. Men mitt självskadande var det som var helt galet. Det var besök på akuten flera gånger i veckan. Det var både för att magpumpas och en massa annat skit. Måste säga att magpumpning och allt vad det innebär är något av det värsta jag varit med om.

När jag tänker tillbaka på den perioden idag så kan jag inte riktigt förstå hur jag vågade. Egentligen skulle jag inte suttit här idag, men någon ville något annat med mig. Någon ville att jag skulle leva.
Tyckte jag skrev så mycket klokt igår som jag klart inte minns idag. Återkommer med de tankarna :)

Ta hand om er i stormen!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0