Respekt gentemot andra

Det här med respekt är alltid ett omtalat ämne. 
Oftast handlar det om att unga ska visa äldre respekt. 
Även barn i skolan ska lära sig visa sina kompisar att de respekterar dom för den dom är. 
Vilket tydligen är oerhört svårt för många. 
Omöjligt för andra. 
Och en självklarhet för en hel del. 
När jag satt på tåget hem från jobb idag kände jag själv hur min irritation steg. 
En tjej kommer på tåget med sin lilla dotter i en liten och smidig vagn. 
De två tillsammans tog knappt två säten ihop. 
På tågen finns det ju speciella platser avsedda för just vagnar, cyklar, bagage osv. 
Senare kom det på ytterligare en barnvagn som fick plats där den skulle. 
Däremot var det en mamma som kom med sina två barn och en massa resväskor. 
Flera av dom som satt på dessa speciellt avsedda platser satt och ignorerade eller som någon annan gjorde, blängde surt. 
Den personen som surade såg verkligen ut att titta på barnen, väskorna och mamman som om dom inte fick vara där. 
Ingen reste sig och barnen och mamman stod upp en bra bit. 
Innan det äntligen var ett yngre par som reste sig och lämnade över sina platser. 
Min irritation låg också i att jag själv satt intryckt en bit ifrån och undrade varför dom som glodde surt inte fattade. 
Om dessa personer kommit själv med barnvagn, barn, väskor och allt, vad skulle dom själv vilja att andra skulle göra? 
Jag gissar att dom ville att alla andra skulle flytta på sig genast. 

Jaja, det var dagens gnäll. 
Fast respekt gäller ju faktiskt inte bara mot andra. 
Den som är värd din respekt ( och andras!) är DU!
Själv har jag inte varit så bra på det. 
Men börjar lära mig. 
Både när det gäller respekt och acceptans. 
Jag kan känna att jag mer och mer kan acceptera den kropp jag har och den jag är. 
Sen är det lång bit till att jag skulle kunna älska mig själv. 
Men denna acceptansen har jag aldrig tidigare känt på samma sätt. 
Nu när det är så fruktansvärt varmt har jag oerhört svårt att klä mig. 
På ett sätt som är bekvämt för mig. 
Något av det jobbigaste jag vet är att ha bara armar. 
Som t ex linne, ärmlös klänning och liknande. 
Men denna sommaren ska bli såååååå annorlunda! 
Varför ska inte jag kunna ha linne? 
Klart jag kan ha det. 
Så imorgon när jag är på jobb ska jag utmana mig och ha kläder efter väder. 
Wish me luck! 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0