Idag är det SELF INJURY AWARENESS DAY!!

Den 1 mars 2015.

Ett datum att lägga på minnet!

 

Jag har varit skadefri i cirka två veckor nu.

Fick ett återfall när själen hamnade i panik.

Men denna gången har jag faktiskt inte lagt så mycket krut på att se det som ett misslyckande.

Som jag annars alltid gjort.

Det har hänt nu och jag kan även se varför det hände just nu.

Just nu känns det som att själen har börjat samla sig igen.

 

Efter alla år med skadande och svält så kan jag på allvar se en framtid.

En frisk framtid.

Jag kan känna mig tacksam för att jag faktiskt lever.

Med tanke på hur jag mådde för några år sedan så skulle jag egentligen inte sitta här idag.

Att svälta sig så totalt som jag gjorde.

Att skada sig så extremt som jag gjorde.

Skadande som ledde till en akut operation.

Hade jag inte kommit in på sjukhuset då hade det varit för sent.

En stor skillnad är att jag känner mig så tacksam att jag lever att jag kan stå ut med min kropp som den är just nu.

Allt äckel och hat jag har känt och kan känna mot mig själv och min kropp.

Men om jag får välja mellan att leva i denna kroppen eller ha kommit in för sent till sjukhuset den dagen - väljer jag lätt LIVET!!

 

Min lille Puh som ligger hos mig och sover nu har varit en räddande ängel.

Så många gånger som han attackerat mina vader när jag gjort mig illa.

Han har verkligen markerat att det inte var ok det jag gjorde.

Mitt älskade lilla hjärtegryn <3