ECT-behandlingar

För flera år sedan fick jag ECT-behandlingar.
ECT betyder Electroconvulsive therapy.
Är dock tveksam till om jag vill kalla det terapi.
Man är ju sövd när behandlingen ges.
 
Jag ville inte alls få denna behandlingen.
Var så himla rädd.
Blir sövd, få elektroder på huvudet, få små elchocker som framkallar ett epileptiskt krampanfall.
Allt går på någon minut.
Men ändå.
De visste mycket väl att jag inte ville ha det.
Speciellt en personal som jag minns stöttade mig i det.
Men självklart påbörjades behandlingen när hen var på semester.
Så någon blev arg och förvånad när hen kom tillbaka.
Två-tre dagar i veckan rullades jag ner i kulverten i min sjukhussäng.
Har ingen aning om hur många behandlingar jag fick.
Men en hel del tror jag.
Det finns väldigt många som fått minnesluckor och andra stora problem efter ECT.
Jag tror jag fick veta alla risker och biverkningar.
Men vad hjälpte det när jag inte fick välja själv?
Jag var inlagd på tvång och hade ingen talan i den frågan.
 
Under många år tänkte jag inte på att det hade hänt.
Men när jag sen gick på folkhögskola och vi såg filmen "Gökboet" fick jag panik.
Nu är det ju inte alls som i just den filmen!!
Där är det väldigt våldsamt och obehagligt.
Så ser det inte ut idag som tur är.
Men det blev en väldigt jobbig bild att ha i huvudet.
 
Nu har jag börjat tänka på det mycket igen.
Har hört så många berättelser som fått upp mina ögon på detta igen.
Tack och lov tror jag att jag klarat mig från de biverkningarna som många fått.
Det är så många som inte tror att detta finns.
Att man ger folk ECT.
Men jo!
Så är det.
Men vart går gränsen för vad som är okej att utsätta en tvångsinlagd patient?
Jag vet att jag inte är den enda.
Och absolut inte den sista gissar jag.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0