Oj vad allt handlar om vikten när jag läser i min dagbok. För tio år sen var jag ju inlagd i Lund. Jag hade lyckats svälta ner mig på en väldigt låg vikt. Och det enda det handlade om när jag kom in var att jag skulle upp i vikt. Det gick så fort. Varför måste man gå upp så fort i vikt? Jag förstår inte det. Förstod inte då och gör det inte nu heller. Det är ju faktiskt inte där det sitter! Jag gick ju upp flera kilo i veckan. Och då ökade ju ångesten bara ännu mer. Det enda jag skriver är hur tjock jag är. (det är ändå mer än 20 kilo mindre än jag väger nu). Och sen all ångest. Jag saknade hjälp med den. Gillar inte att det behandlas med medicin. Jag har tagit en hel del lugnande och visst är det skönt att ta. Men nu på senare tid har jag kunnat se att jag faktiskt fått mer konstiga tankar då. Att jag inte kunnat hantera mina impulser. När jag tog stesolid skadade jag mig ofta. Om jag fick minsta tanken på att skada mig hade jag inte ork att kämpa emot. Låter säkert jätterörigt. Men det är svårt att förklara.