Har nu gått några veckor på högskolan i Malmö.
Jag läser Psykiatrisk omvårdnadsprogrammet.
Oerhört intressant och spännande.
Men samtidigt så skrämmande och läskigt.
Har en intensiv vecka framför mig med hemtenta och andra uppgifter.
Samtidigt som jag går i behandling.
Just nu ligger fokus på behandlingen för PTSD.
Vilket leder till ångest!
Inte den ångesten som sitter i tankarna.
Det är ångesten som sitter fysiskt.
Hjärtklappning.
Yrsel.
Hemska panikångestattacker och annat skit.
Självskadetankar kommer då som ett brev på posten.

Men nu vill jag ju plugga!!
Jag vill komma framåt.
Lämna hela skiten.
Men det är svårt att lämna.
Svårare än många tror!!