Lucia-tiden är helt klart den bästa tiden på året enligt mig.
Har alltid älskat att lussa.
Glitter, ljus, kransar, röda band och underbara sånger.

 

Tror att det är totalt nio år.
Detta året har vi haft en underbart gäng som är så måna om varandra.
Haft träffar på måndagskvällarna för att sjunga tillsammans.
Nu är det inte mer övning.
Nu är det på riktigt.
Hela gårdagen var vi iväg på företag och äldreboende.
Även idag har vi varit iväg.
Men dagen började med genrep i kyrkan inför kröningskonserten imorgon.
Så underbart stämningsfullt och vackert kommer det bli, som alltid.

 

(Mitt hemmavirkade lilla luciatåg)

 

Jag är så tacksam att jag får möjligheten att vara med och jobba med luciakandidater år efter år.
Detta året fick jag även vara med som tärna på en del ställen.
Lucialinne, krans, rött band och ljus.
Underbart!
Alla möten med människor som blir berörda och glada över ett Luciabesök.
Igår var vi även på ett boende där ensamkommande killar bor.
Det var en häftig upplevelse att se deras ansikten när det kommer in tjejer med ljus i hår och händer och sjunger.
Underbart!

 

Jag var själv Luciakandidat för många år sedan.
1999 var det.
Fortfarande stolt över att äga ett vackert smycke som endast Landskrona Luciakandidater får.
Bär det med stolthet varje Lucia.
Jag har ibland tänkt att det var tråkigt att jag var med som kandidat just den året.
Jag var nämligen samtidigt mitt uppe i en behandling för min ätstörning.
Jag hade varit dagpatient hela den terminen på ätstörningsavdelningen.
Var dock sämre när jag avslutade än när jag började.
Så jag kunde inte riktigt vara med och närvarande i sinnet.
Jag var så fylld av självhat och tankar på mat och att undvika mat så mycket som möjligt.
Hade nog haft mer behållning av tiden om jag mått bra.
Men det tar jag igen nu!

Imorgon är det dags för kröningskonsert.
Jag längtar.
Och är samtidigt rädd och nervös.
Fullsatt kyrka.
Många bekanta.
Och sen ett helt år till nästa Lucia!

Denna dag saknar jag även en underbar person extra mycket.
En vacker själ som tyvärr inte finns med oss längre.
Som lämnade oss just en Luciadag.
För några år sedan satt jag i kyrkan för vår konsert och tittar ner på golvet.
Där sitter en fjäril!
En fjäril den 13 december som står still en lång stund.
Ett tecken!
Ett underbart tecken!
Imorgon spelar jag för dig Anneke!