Idag var sista behandlingsdagen på Capio Anorexicenter i Malmö.

Har alltid tyckt att det är så sjukt jobbigt med avsked. 

Även om det absolut inte betyder att vi aldrig kommer ses.

För det kommer vi säkert.

Men det känns i hjärtat och i hela kroppen.

I april ska jag dit på ett uppföljande samtal, känns skönt att ha det inplanerat.

Nu är det livet och jag!!

JAG OCH LIVET!!

Och min Puh såklart :)

En stor skillnad från personalens sida är att de på Capio verkligen tror på mig!

Jag har så många gånger fått höra att jag ändå inte kommer klara mig och att jag snart är tillbaka som inlagd igen.

Så att få höra detta blev nästan en chock.

Jag skämde bort personalen med en kladdkaka, grädde och tulpaner.

 

Nu har jag bara landat hemma och ska strax iväg på en teaterpremiär.

På Sundsgården där jag gick innan :)

Alltid kul att komma tillbaka dit.

Det kommer kännas konstigt idag eftersom den pjäsen de spelar har jag själv spelat i.

För ett år sen. 

Så kommer känna igen det mesta.

Vet också att de har en del av vårt rekvisita.

Men det ska bli kul!

 

Nu har jag en liten Puh som vill ha min uppmärksamhet <3