Känns ofattbart att det redan är 2015.
Får panik på hur snabbt allt går.

Senaste tiden har jag känt en stark frustration som jag inte kunnat sätta fingret på riktigt. Men nu hoppas jag att jag vänder den åt rätt håll.
En rakare väg mot ett välmående. Nu får det vara nog. I så många år har jag behövt vård och kontakter inom psykiatrin. Men nu går jag på högskola och läser psykiatrisk omvårdnad. Jag vill kunna JOBBA med detta!! Inte vara i behov av det själv.
Utåt sett är det många som ser mig som frisk men det är inne i skallen det mesta händer. Allt självhat o massa gamla saker som ligger där och gror och retar. Jag kan inte bara tänka bort det. Men hoppas på att kunna göra en stor skillnad inom den närmsta framtiden.