Känner att jag nog haft lite hjärnsläpp en tid.

Därav lite sämre uppdatering här.

 

Har varit en hel del positivt senaste tiden.

Vilket jag är tacksam för.

Det som har känts tuffare är att jag inte lyckas hitta nåt jobb.

Vilket är en stor stress.

Hatar hur det funkar för studenter.

Man sliter hela terminen med både plugg och jobb för att få ihop det ekonomiskt.

Så fort man har lite ledighet är det jobb som ska prioriteras.

Semester när man är student är uteslutet.

Man måste jobba.

Går ju inte annars.

 

Det jag upptäckt nu är att körkort är krav på allt fler jobb.

Jag som nu äntligen kommit en bit i utbildningen och det inte längre är nåt hinder.

Så är det nästa.

Varför inte?!

Hade jag i nuläget haft körkort är det 3-4 jobb som jag sökt jag skulle fått.

 

En stor sak jag gjort som gav mig så oerhört mycket är att jag varit på Capio Anorexicenter och pratat tillfrisknande med dom som går i behandling nu.

Det var ju inte längesen jag själv var där i behandling.

Men när det vände så gjorde hände allt så snabbt.

Egentligen utan att jag tänkte.

Målet fanns där så tydligt.

Inget skit om att längta tillbaka till att vara så sjuk som jag varit.

Ingen längtan efter att skada mig själv.

Men en oerhörd frustration att inte kunna påverka ALLA som är sjuka.

Tyvärr handlar det om att vara redo och mottaglig.

Bemötandet jag fick på Capio gav mig enorm energi och kraft.

Helt magiskt att kunna ge hopp om att det faktiskt GÅR att må bättre.

Att man faktiskt kan må bra utan att känna att man måste straffa sig själv.

 

TILIA har vi ju också kommit igång med i Malmö.

Så himla kul och spännande är det.

Även det är en sån sak som GER mig så oerhört mycket kraft.

 

Tänk att livet kan vara härligt!!

Efter sååååå många år som jag hatat livet!

DET ÄR MÖJLIGT!!