För flera år sedan mötte jag en klok läkare som hade svar på varför jag hade så ont i bröstkorgen.

Tietzes syndrom heter det.

Han förklarade det som att det är nerver som sitter i kläm.

Detta är mindre nice kan jag säga.

Iallafall som det känns idag.

Senaste tiden har det varit extremt.

Och för att inte tala om just denna dag.

Med astma på det så är det mer än aningen ömt.

Vet inte hur mycket stress osv påverkar, men jag gissar att det spelar in en hel del.

Dagen idag var tuff.

Sjukt tuff föreläsning.

Väldigt intressant.

Men oerhört upprörande och alldeles för nära.

Minnen och skit kom upp.

På vägen hem kände jag nästan att jag totalt zoomade ut allt.

Jag fokuserade på att andas, gå, ta mig hem....

Bara tanken på att äta middag när jag kom hem fick mig att må illa.

Inte ätstörningsmässigt!!

Flashbackmässigt!!

Det är något helt annat!!

Nu ska jag försöka bädda ner mig och läsa lite.

Först lite smärtstillande.