Varför är det så att man ofta behöver förklara och försvara sin tro?
Sin tro på Gud.
Är jag en annan människa då?
Är jag en annorlunda människa då?

"Hur kan du tro på en Gud som gör si?"
"Hur kan du tro på en Gud som gör så?"
Det är ju inte Gud som gör eller skapar de saker som ifrågasätts.
Som katastrofer eller andra hemska saker.
Det är människan ganska bra på att skapa själv.
Så kom inte och skyll på någon Gud.
En Gud som de ändå inte tror på.

Min mamma är präst.
Det är jag väldigt stolt över.
Jag har själv en längtan som jag kämpar med varje dag.
"Måste du då gå i kyrkan hela tiden?"
Eeeee, nej!
Jag måste inte!
Men jag vill!
Det ger mig ro.
"Har du blivit tvingad att be och sånt skit?"
Eeeee, nej!
Jag har inte blivit tvingad!
Jag har bett i hela mitt liv.
Och då pratade vi inte om någon Gud hemma.
Det har alltid funnits i mig.
Men det betyder inte att jag är tråkig och knäpp.
Så är ofta känslan.
"Förlåt!! Jag som sagt så många svordomar i din närhet!"
Eeeeee, okej!
Jag kan också använda dom orden.
Det är inget jag dömer dig för.
Däremot finns det andra ord jag helst inte vill höra.
Men det är det ingen som ifrågasätter.
Ber du om ursäkt när du träffar en bekant som är tandläkare och du kanske slarvat med tandborstningen?
Ber du om ursäkt för dina fula väggar när du träffar en bekant som är målare?
En präst eller en troende person är en helt vanlig människa.
En helt vanlig människa med fel och brister.

Jag förstår att det kan vara skrämmande.
Men jag förstår inte riktigt.
Innan du visste att jag var troende.
Vad tyckte du jag var för en person då?
Är det skillnad på mig nu??

Tidigare idag åkte jag buss en liten bit.
Innan jag steg på kom det en man och sa att jag hade vackert hår.
Tack!
När jag sen sitter på ett säte där man kan ställa barnvagnar osv så frågar han om han får sitta bredvid.
Absolut!
Jag åkte bara en hållplats.
På den lilla biten hann han berätta hur tacksam han var för sitt arbete och att livet hade vänt för honom.
Jag hann också se alla blickar från de övriga resenärerna.
"Han kan inte vara riktigt frisk"
"Varför pratar hon med honom?"
Jag vet inte vad dom såg.
Men jag pratade med en människa som bemötte mig vänligt.
Med vänlighet, förtroende och glädje.
Innan jag gick av bussen sa han till mig:
"Du är som ett solsken! Fortsätt skina som du gör!"
Och detta fick jag höra en dag då jag själv är långt ner i skorna och full med dömande tankar om mig själv.
Så varför pratade jag med honom????
Jo!
Vi är båda människor som har haft ett tufft liv.