Terapi

Nu kan vi säga att terapin är på riktigt. Hjälp säger jag bara. Igår var jag där 1½ igen för andra gången. Och jag kan ju säga att det kändes att sitta där. Men jag vet ju att jag måste gå igenom detta. Så det är bara till att bita i det sura äpplet. En gång för alla!
Han vet ju att en del ord är väldigt laddade för mig. Och vad gjorde han igår?!?! Jo, han skrev ett av orden på en lapp. Lade den upp och ner på skrivbordet.
Ångesten steg!
Sen pratade vi vidare. Och efter en lite stund flyttade han lappen till bordet bredvid MIG! Men fortfarande upp och ner. Vi pratade vidare om annat och tiden drog iväg. Jag trodde vi var klara med lappen. Men nope! Han frågade om jag var redo. Redo?! För?! Jo, vända lappen så att jag såg ordet. Eeeee!! Va?!?! NÄ!! Men till slut hände det ändå.
Ångesten ökade ytterligare!!
Vi pratade vidare samtidigt som han hjälpte mig igenom ångesten. Jag skulle få en uppgift med mig hem.
"Inte ta med lappen hem!" sa jag.
"Oj, vad smart du är!" sa han.
HJÄLP!!
Jag skulle TA i lappen.
TA med mig den i väskan!
Ojoj!!

Han lovade mig att det kommer inte vara så här jobbigt varje gång. Låter jubra det i alla fall.

Att ge och ta

Att vara vän är inte lätt.

Att ha en vän är inte lätt det heller.
Det handlar om att ge och ta. Vilket inte alltid är lätt. Jag har så svårt att känna att jag faktiskt ger något. Att jag ger något bra. Det är kanske svårt att se själv, jag vet inte. Men antagligen visar det sig i om vännerna finns kvar eller inte. Jag vet liksom inte hur jag är som vän. Ofta känner jag mig bara i vägen eller som att folk skäms för mig. Att jag bara är och gör massa fel. Jag har turen att ha många fina vänner.

Men är jag verkligen värd dom?

Ger jag dom något i retur som gör att jag är värd att vara vän med dom?

Vad är detta?

Vad är det med mitt huvud?
Är det spänningar som gör att jag har så sjukt ont alltid?
Numera händer det allt oftare att allt plötsligt bara börjar gunga och kan snurra till. Och illamående. Har vaknat flera gånger inatt för att jag haft så ont i huvudet.
Eller kan man vara så psykiskt stressad att man blir så här?

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0