Kloka tösen igen och nytt jobb

Glömde ju en bit av min konversation med den lilla tösabiten.
Får skylla på att jag satt på tåget när jag skrev förra inlägget.

När hon funderat en liten stund så sa hon:
"- Jag såg på "Svenska hjältar-galan". Där var det en tjej som berättade att hon hade gjort sig illa. Och sen fick hon dela ut ett pris till två andra som var jättefina och hade hjälpt henne massor!"

När jag sen berättade att jag numera är volontär i TILIA, där dessa fina tjejer från galan finns, blev hennes ögon stora och hon log med hela ansiktet.
"-Är det sant?"

Ser fram emot att spendera tid med alla små dansare i morgon igen.
Då är det sista föreställningen de har.

Snälla!!
Håll alla tummar och tår för ett jobb som kommer höra av sig till mig i morgon!!
Ett dröööömjoooobb!!

Kloka lilla tösabit

Fredag och lördag kväll har jag spenderat på teatern. 
Eller egentligen i teaterrestaurangen med massa barn. 
Dessa barn är med i en föreställning som innehåller massa dans, sång och även teater. 
Underbara modiga barn. 
Från 8 år och uppåt är dom. 
Alltså även vuxna. 
Det är dom barnen jag haft mysigt med. 
Helt underbara. 
Visst, det är svårt att få dom att vara mindre högljudda. 
Men dom är bara så sööööta. 
Igår fick jag en ganska ofrivillig styling av tre töser som satt och väntade på sin tur att få gå upp till scenen. 
Dessa ljuva små juveler. 

Några få av barnen frågade om mina ärr på armarna.  
En del av dom var nöjda med ett kort och enkelt svar och pratade sen vidare om det vi hade pratat om innan ämnet kom upp. 
Men en liten tösbit var verkligen steget före mig. 
Hon kan ha varit 9-10 år. 
Sitter där med sitt våfflade hår, rosa kjol, rosa läppar och stora fina ögon. 
När hon hade fått ett svar som hon verkade nöjd med så sa hon:
"- Är det så som många tonåringar gör?" 
Snacka om att jag blev helt ställd. 
Sen pratade hon om nåt annat i någon minut innan sen nästa fundering kom. 
Kloka lilla tösabit! 

Släng av anorexi

Alltså seriöst. 
Jag vet inte hur många gånger jag hört det uttrycket. 
"Tänk om jag hade fått en släng av anorexi nu innan sommaren"T
Seriöst!?
Skojar du med mig!?
Önska sig en dödlig sjukdom??
Bara för att gå ner några kilon. 
Vad är det för samhälle??
Det är en psykisk sjukdom. 
Den dödligaste av dom alla. 
Min "släng" av anorexi ledde till 8 års sjukhusvistelser och olika behandlingshem. 
8 år!! 
Jag är en av dom som tack och lov inte dog. 
Men det var fan nära. 

Kan nån gissa vart jag lärde mig skada mig?!
Jo! 
På ätstörningsavdelning!!
Av kompisarna jag var inlagd med. 
Så min "släng" av anorexi ledde till ett självskadebeteende from hell.
Även det höll på att ta mitt liv. 

Min "släng" av anorexi ledde till tvångsvård. 
LPT- lagen om psykiatrisk tvångsvård. 
Mina rättigheter togs ifrån mig. 
Jag blev fasthållen för att få en slang genom näsan ner i magen där det sprutades in näring. 
Jag tvingades till ECT-behandling. 
Även kallat elchocker. 

Och när jag sen får lite vett i skallen och inser vad jag gör med mitt liv, ja då är jag över 30 år!!

Så snälla!! 
Tänk efter innan du önskar dig en "släng" av anorexi. 
Min lilla "släng" varade i typ 20 år!!!!

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0