Sista behandlingsdagen

Idag var sista behandlingsdagen på Capio Anorexicenter i Malmö.
Har alltid tyckt att det är så sjukt jobbigt med avsked. 
Även om det absolut inte betyder att vi aldrig kommer ses.
För det kommer vi säkert.
Men det känns i hjärtat och i hela kroppen.
I april ska jag dit på ett uppföljande samtal, känns skönt att ha det inplanerat.
Nu är det livet och jag!!
JAG OCH LIVET!!
Och min Puh såklart :)
En stor skillnad från personalens sida är att de på Capio verkligen tror på mig!
Jag har så många gånger fått höra att jag ändå inte kommer klara mig och att jag snart är tillbaka som inlagd igen.
Så att få höra detta blev nästan en chock.
Jag skämde bort personalen med en kladdkaka, grädde och tulpaner.
 
Nu har jag bara landat hemma och ska strax iväg på en teaterpremiär.
På Sundsgården där jag gick innan :)
Alltid kul att komma tillbaka dit.
Det kommer kännas konstigt idag eftersom den pjäsen de spelar har jag själv spelat i.
För ett år sen. 
Så kommer känna igen det mesta.
Vet också att de har en del av vårt rekvisita.
Men det ska bli kul!
 
Nu har jag en liten Puh som vill ha min uppmärksamhet <3
 

Äntligen

Äntligen känns det som hosta och skit börjar vända på riktigt.
Vilade ordentligt förra veckan.
Jag fick ett ryck och åkte till mamma i Vitaby fredag till lördag.
Var så sjukt trött på vägen dit och ångrade mig nästan att jag inte hade åkt hem o lagt mig.
Men vi hade det hur mysigt som helst.
Tog en skön promenad med vovvarna, kollade på film, åt god torsk, pratade och hade mys med Bisse och Chili.
Innan jag satte mig på bussen mot Lund tog vi en runda på Bo Ohlson i Tommelilla.
Jag letade efter formar till att göra vaniljhjärtan.
Hade sett att 6 st skulle kosta cirka 50-60 kr, men här hittade jag för 20 kr!
Hur bra som helst.
Har fått en idé om att jag ska baka vaniljhjärtan och ta med till personalen på Capio när jag har min sista dag.
 
Känns så himla konstigt att det är slut. 
13 månader blev det.
Även om det kanske inte har förändrat mitt förhållande till mat så har det hänt massor.
För nån vecka sen kunde jag inte se det.
Men det har hänt saker inombords.
Känns så himla stort att jag ändå kan se det.
Men kommer bli så tomt att inte åka dit.
Att träffa alla där.
Ha tryggheten i samtal och att kunna slänga iväg ett enkelt sms.
Men det ska gå!
Jag kanske kommer dit igen.
Men i annat syfte!
Att hälsa på.
Kanske kunna komma dit och vara en inspiration för de som går behandling.
Det är vad jag önskar.
Jag vill kunna hjälpa andra att våga ta steget att gå mot det friska livet.

Sjukstuga

Har varit sjukstuga här hemma denna helgen.
Hela förra veckan hade vi föreläsningar i skolan.
En av dagarna stannade jag dock hemma för att gå till behandlingen istället.
 
I fredags var jag först i skolan för att sen gå till Capio för att äta lunch och sen ha samtal.
Jag hade så sjukt ont i huvudet och tog treo direkt när jag kom fram.
Det jag inte tänkte på var att jag hade druckit en red bull en stund innan.
Samma sak hade jag gjort dagen innan också.
Ingen bra kombination!!
Fy vad dålig jag blev.
Rädd och även frustrerad eftersom det inte blev något samtal.
Jag fick panik rent fysiskt och det kändes som jag skulle svimma och spy.
Skammen för att jag mådde så var oerhört stor och hemsk.
Jag har sån sjuk kräkfobi och får panik för det också.
När jag hade försökt hämta mig åkte jag hem.
När jag sen vaknade igår hade jag feber och fruktansvärt ont i kroppen.
 
Nu är det två veckor kvar på Capio bara.
Känns panik.
Gillar inte separationer.
Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
 
Nu ska jag först försöka kurera mig.
Min lille Puh har funnits tätt intill mig i soffan hela helgen.
Mysigt!

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0