Påskdag

Påskdagen idag och vi har haft härligt firande på jobb idag.. Men vuxen-kör och vår härliga barn-kör. Mycket folk var det också. Superkul! Det var även 50-årsjubileum av Kyrkan. Vilket innebar dubbel fest. Med fin Buffé och grillat lamm. Barnen fick se Drill & Drull i deras underbara föreställning. Helt underbart att se!

Nu ligger jag i min bäddsoffa och ska snart släcka. Trött och ont i huvudet efter en härlig dag. Intensiv men rolig! Mamma och Chili har stängt in sig i mitt rum och ska sova där. Ska se om jag kan dra ut dom båda på en härlig långpromenad imorgon :)

Klump i magen

Det finns en situation som alltid ger mig en stor klump i magen. Och det är när man har Tacksägelse i kyrkan. När man läser upp alla i församlingen som gått bort. För några år sen satt jag med mamma på en Taizé-mässa i Sofia Albertina. Jag låg mot mammas axel eftersom jag inte hade min bästa dag. Jag hörde ett namn jag kände igen. Hörde året hon var född. Flyger upp och bara tittar på mamma. Henne känner jag ju! Va?!
Mamma tog mig åt sidan och försökte trösta mig. Framför allt ville hon förstå vad jag sa mitt i alla mina tårar. Denna härliga tjej och jag hade delat många tuffa stunder på sjukhuset. Även många roliga stunder. Vi var inlagda mer än en gång tillsammans och hann ju lära känna varandra. Hennes familj var också i kyrkan och kom fram till mig och mamma sen. Dom trodde jag vissste om det. Dom var så fina! Deras fina tjej orkade inte mer. Hon orkade inte leva längre. Massor m tankar till fina du!

Denna klump kommer ständigt varje gång jag sitter med vid en Tacksägelse.

Rädslor

Förra veckan tog jag faktiskt och letade fram min bikini och gick iväg till Badhuset. Tro det eller ej! Har väl aldrig hänt förr. Men det var många bitar som var stora rädslor. Några av dom visste jag ju men andra mötte jag på plats. Först och främst var jag ju tvungen att visa mig i bikini! Därmed önskade jag ju att det inte skulle vara så mycket folk. En vardag vid lunchtid liksom.Nar jag väl kom in i badhallen o satte ner foten i vattnet insåg jag att jag sen jag var liten haft fobi för de ventilerna som finna i poolen. Jag såg nåt program när jag var liten där en olycka hade hänt och en flicka hade fastnad med håret och drunknat. Det sitter så hårt fast men inget man tänker på förutom när jag ska simma. Men det var bara till att bita ihop. "Kom igen nu Anna!! Var inte så mesig!"
jag simmade några längder och insåg snabbt att jag var den enda tjejen. Två-tre äldre män var där. Men dom var ju där för och simma fick jag prata lite med mig själv! Sen dröjer det inte länge förrän det ramlar in en hel hög med tonårskillar. En skolklass. Med BARA KILLAR!! Då kan jag ju säga att jag blev lite nervös.
Efteråt var det rätt skönt. Jag var trött i kroppen hela dagen. Och jag överlevde faktiskt! Även om det bara fanns killar/män i poolen.

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0