När jag läser i mina dagböcker finns det många saker som hela tiden återkommer. En av dom sakerna är bland annat valet av mat. Först blev det att känna efter hur jag kände mig och sen utifrån det kunde jag bestämma mig för vad jag skulle äta och om jag skulle äta. Var det en dag som kändes okej fanns det ju lite mer utbud som jag kunde välja mellan. Annars blev det så himla klurigt och ångestladdat att jga inte visste vart jag skulle ta vägen. Detta kunde ju svänga som bara den från den ena sekunden till den andra. Ibland hängde jag inte med själv. På morgonen kunde det ju kännas rätt okej. Jag hade antagligen kollat vikten först och sen utifrån det bestämt mängd av mat. men sen när timmarna gick så skena tankarna iväg. Jag fick genast för mig att jag hade ökat massor i vikt för att jag ätit och druckit någon måltid. Och då rasa ju alla mina planer ändå, var ju inte så lönt att planera egentligen. men jag var ju tvungen att ha kontrollen. Och alla dessa fruktansvärda tvång när det gällde allt. Tvång vid vägning. När jag klädde mig, åt, gick, sov, stod, satt....fattar inte vart alla tokiga saker kom ifrån. Det enda jag kan skylla på är att jag inte åt. När jag inte åt fick jag så totalt tokiga tankar. tur man blir något klokare när man käkar som man ska, hihi.

Jag kan idag både känna och komma ihåg hur det var då. Ändå känns det så otroligt overkligt. Hur orkade jag? Hur orkade andra? Dom som stod bredvid. Jag var ju i det hela tiden så jag märkte ju inte när jag spårade ur totalt i mina tankar. Det är så jäkla skrämmande vad man kan driva sig själv till. Ja, fy fan. Men det viktiga är att komma ihåg att det går att bli bra! Man kan ta sig ur det. Det är svinjobbigt och supertufft!! Men det är värt det!! JAG LOVAR!!