Har nu i flera dagar tänkt skriva lite.

Men inte riktigt hunnit med.

Varit en hel del med jobb, skola, barnvakt, vila....

Jobbet har blivit roligare när jag börjar få mer koll.

Men vissa stunder har varit oerhört tuffa.

Igår hade jag igång en stegräknare för skojs skull.

Började jobba klockan 6 och jobbade till 14.30.

Då stod den på 9119 steg!!

Litar inte helt och hållet på den men när jag blir mer säker på jobbet kommer det nog bli ännu mer!

 

Jag har en tid nu verkligen känt att jag är på G i livet.

Börjar vänja mig lite nu.

Så himla härligt.

Trodde aldrig jag skulle känna som jag gör nu.

Jag hade ju ett första uppföljningsmöte förra veckan.

Det blev även mitt sista!

Först blev jag rädd.

Men sen insåg jag ju att jag faktiskt inte behöver det.

Saker som jag inte kunnat göra på oerhört länge på grund av ätstörda tankar kan jag nu göra utan att få dumma tankar.

Känns helt overkligt men så sjukt skönt.

En liten sak är att jag kan dricka vanlig läsk!

Har jag inte kunnat göra på 18 år ungefär.

Inte utan att ätstörningen skrikit och gapat.

Då har jag backat redan innan för att slippa det.

Men nu kan jag vara sugen på en kall och god Fanta exotic.

Och då köper jag en sån.

Kanske en väldigt liten och löjlig sak.

Men det är det verkligen inte i mitt tillfrisknande.

Många som har gått igenom samma skit säger ju att det är såååå värt kampen.

Och att det blir så otroligt härligt att leva på den friska och fria sidan.

Jag har aldrig kunnat lite helt på det.

Men nu kan jag!

Det är helt underbart.

Jag vill bara få alla som lider av sjukdomen nu att förstå hur bra det kan bli!!

Både de som lider av det och deras anhöriga som tvingas se på.

Det kan bli sååå otroligt bra!

Om man bara vågar ge sig in i striden.

Striden är hemsk och jävligt.

Men när man kommit ur den är det så underbart!!