Äntligen känns det som hosta och skit börjar vända på riktigt.

Vilade ordentligt förra veckan.

Jag fick ett ryck och åkte till mamma i Vitaby fredag till lördag.

Var så sjukt trött på vägen dit och ångrade mig nästan att jag inte hade åkt hem o lagt mig.

Men vi hade det hur mysigt som helst.

Tog en skön promenad med vovvarna, kollade på film, åt god torsk, pratade och hade mys med Bisse och Chili.

Innan jag satte mig på bussen mot Lund tog vi en runda på Bo Ohlson i Tommelilla.

Jag letade efter formar till att göra vaniljhjärtan.

Hade sett att 6 st skulle kosta cirka 50-60 kr, men här hittade jag för 20 kr!

Hur bra som helst.

Har fått en idé om att jag ska baka vaniljhjärtan och ta med till personalen på Capio när jag har min sista dag.

 

Känns så himla konstigt att det är slut. 

13 månader blev det.

Även om det kanske inte har förändrat mitt förhållande till mat så har det hänt massor.

För nån vecka sen kunde jag inte se det.

Men det har hänt saker inombords.

Känns så himla stort att jag ändå kan se det.

Men kommer bli så tomt att inte åka dit.

Att träffa alla där.

Ha tryggheten i samtal och att kunna slänga iväg ett enkelt sms.

Men det ska gå!

Jag kanske kommer dit igen.

Men i annat syfte!

Att hälsa på.

Kanske kunna komma dit och vara en inspiration för de som går behandling.

Det är vad jag önskar.

Jag vill kunna hjälpa andra att våga ta steget att gå mot det friska livet.