Varför dölja när brott begås

 
 
Jag har länge undrat en sak.
Varför är det så att så fort det händer något och det är tex en kille med invandrarbakgrund inblandad så blir löpsedlarna enorma?!
Vad händer när det är en "Svensson-grabb"?
Oftast inte mycket.
Senaste tiden har det skrivits om våldtäkter där just den första gruppen varit inblandade.
Oavsett vem, vad, när, hur sådant händer så blir jag så fruktansvärt illa berörd.
Men alla de som blir utsatta av sina egna familjemedlemmar då??
Det är tyst!
Det får inte pratas om det.
Den drabbade blir den som får backa.
För att skydda den som utsatt.
Även om anmälan görs så tas det inte på allvar.
Även inom vården kan det ibland benämnas som "normalt".
De flesta förövarna finns närmre oss än vi vill erkänna och tro.
Jag hör fler och fler som berättar att de blivit utsatta för olika sexuella övergrepp av någon som står nära familjen eller är en nära familjemedlem.
Det smärtar mig att höra dessa historier.
Men det smärtar ännu mer att det mörkas ner.
Det är ALDRIG okej att utsätta någon annan för något som skadar den.
Oavsett kön, ålder, etnicitet osv.
ALDRIG!
Har man blivit utsatt för någon sorts övergrepp är PTSD väldigt vanligt.
En diagnos som ofta förknippas med soldater som  varit ute i krig.
Men som man även drabbas av i så många andra situationer.
PTSD är något som påverkar dig oerhört mycket.
Minnen som framkallas av dofter, ljud eller annat som påminner om den traumatiska situationen man varit i.
Det blir ett ständigt återupplevande.
VÅGA prata om skiten!
Det är så många som är drabbade som inte vågar säga något.
Inte berätta för någon.
En blick eller kommentar från förövaren kan räcka för att få dig att tiga hela livet.
Tiga och samtidigt plågas av händelsen.
Det finns runt oss alla!
Alla känner vi någon som blivit utsatt på något sätt.

 
 
Mia
2015-10-30 @ 21:45:09

Håller med dig fullt ut vännen, bra skrivet! Kramar Mia




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sanningen om Anna

Om mitt liv då - med anorexi o självskadande och mitt liv nu då jag kämpar med att ta mig ur det helt och hållet.

RSS 2.0